Jästsvampsinfektion

Faktorer som gör att man lättare får jästsvamp | Då infektionen återkommer | Diagnos | Behandling | Vad jag kan göra för att undvika jästsvampsinfektioner

Med jästsvampsinfektion förstår man en inflammation i slidan och de yttre könsorganen, som förorsakas av en för stark tillväxt av jästsvamp, d.v.s. Candida. Också symptomfria kvinnor kan ha svamp i slidan, och i små mängder är den inte till förfång.

Typiska symtom på infektion - vaginit, vulvit eller vulvovaginit - är klåda, sveda och en grynig vitflytning. Man kan ha svullnad, rodnad eller små sår i de yttre könsorganen. Om man kliar sig på det kliande området kan man få mera sår, som ibland kan infekteras. Då man utreder orsaken till sår måste man komma ihåg att det också kan vara herpesvirus. Klådan kan också bero på många andra inflammationer eller hudsjukdomar; bara vart annat falla beror på jästsvamp.

Faktorer som gör att man lättare får jästsvamp

Jästsvampsinfektionerna verkar ha ökat de senaste åren, och orsakerna kan vara många. Faktorer som gör att man lättare får svamp är p-piller, störningar i sockerämnesomsättningen, graviditet samt antibiotika, som stör bakteriebalansen i kroppen. En jästsvampsinfektion börjar ofta snart efter en antibiotikakur. Kortison både i tablettform och lokalt predisponerar också.

Under graviditet får man jästsvampsinfektion lättare än vanligt, synbarligen av hormonella orsaker. Infektionen är ofarlig både för mamman och för barnet, fast symtomen kan vara besvärande och kräva behandling. Inte heller vid förlossningen ger jästsvampen upphov till problem.

Kosten kan predisponera för infektionen, om den innehåller rikligt med kolhydrater och för lite fiber. Den stora mängden kolhydrater i söta bakverk, ljust bröd och choklad gör att blodsockernivån stiger snabbt, vilket gör det lättare för jästsvampen att föröka sig.

Jästsvampsinfektion är inte en könssjukdom och i allmänhet smittar den inte på partnern, om denne inte har diabetes, HIV-infektion eller någon annan sjukdom vars behandling påverkar immuncellernas funktion. Jästsvampsinfektion är ovanlig hos män.

Då infektionen återkommer  

Om man allt som oftast får jästsvampsinfektioner, talar man ofta om det s.k. jästsvampssyndromet, som man sätter i samband med obestämda symtom. Jästsvampssyndromet är bara en trossak, som inte har någonting att göra med evidensbaserad medicin. Man borde inte stämpla upprepade jästinfektioner som jästsvampssyndrom, eftersom ett sådant tankesätt kan leda till behandlingar som närmast ligger på kvacksalvarnivå.

Upprepade jästsvampsinfektioner beror antagligen på att kroppens immunförsvar hos vissa kvinnor inte effektivt kan bekämpa jästsvampen. Återfallet kan också bero på att jästsvampscellerna ibland gömmer sig inne i slemhinnan. Då räcker det inte med korta kurer för att utrota svampen.

Också störningar i sockerämnesomsättningen kan ge upphov till återkommande jästsvampsinfektioner. Om man har skäl att misstänka detta, gör man ett sockerbelastningsprov för att konstatera dold diabetes. Hos diabetiker är problem med jästsvampsinfektioner vanliga.

Laboratoriediagnos  

Man kommer säkrast fram till en diagnos genom att odla ett prov från slidan eller med ett Papa-prov.

Behandling  

Börja med egenvård
På marknaden finns ett antal mediciner för att behandla jästsvampsinfektioner antigen lokalt eller via munnen. Om de används enligt anvisningarna är alla mediciner i princip lika effektiva, om diagnosen är rätt. Behandlingstiderna varierar från en engångsdos upp till två veckor.

I allmänhet kan man behandla jästsvamp själv med lokalt verkande mediciner. På apoteket finns tre receptfria preparat för detta ändamål: Gyno-Daktarin, Canesten och Gyno-Trosyd. De är effektiva och trygga och i allmänhet har de inga biverkningar. Apoteken kan bra ge råd om hur man använder dem. Om kvinnan tidigare har haft en diagnostiserad jästsvampsinfektion och samma symtom återkommer, räcker det i allmänhet med egenvård och ett läkarbesök kan vara onödigt.

Under graviditet bör man undvika tabletter och i stället använda lokalbehandling.

Förebyggande medicinering vid återkommande infektioner
Om jästinfektionerna ofta återkommer lönar det sig att överväga förebyggande behandling. Då kan man använda jästsvampsmedicin i små doser tre gånger i veckan t.o.m. i flera månader. Den egna läkaren kan bäst ge råd angående förebyggande medicinering.

Om medicineringen inte hjälper mot symtomen, är det skäl att misstänka andra orsaker. Att behandla partnern inverkar tyvärr inte på hur länge kvinnans symtom räcker eller på återfallsrisken.

Vad kan jag göra för att undvika jästsvampsinfektion?  


Då man försöker bli kvitt jästsvampsinfektioner lönar det sig att undvika socker, choklad och söta bakverk och byta ut vita mjölprodukter mot fullkornsprodukter samt livsmedel som innehåller rikligt med fiber. En burk osötad acidofilus- eller lactofilusyoughurt kan också hjälpa.

Det är också skäl att tänka på klädseln. Man bör undvika spända och tjocka kläder, eftersom jästsvampen trivs i en varm och fuktig miljö.

Källa: Professor Jorma Paavonen, professor i gynekologi och obstetrik vid Helsingfors Universitet, tidningen Hyvä Terveys.

Artikeln skrevs av
Med. o kir.dr. Marja Niemi

Sökord enligt ämnesområde
gynekologia