Hoppa till verktygsfältet
Omfattande tekniska störningar datakommunikationssystemen hos en riksomfattande serviceleverantör observerades 22.6.2021 kl. 8.00–15.00. De tekniska störningarna kan ha förhindrat funktionen av våra telefon- och mottagningstjänster samt chat-tjänster. Om du hade en distansmottagningstid som förhindrades så kontaktar vi dig. Vi beklagar besväret.

Flytningar är normalt sekret från slidan och deras uppgift är att skydda och rengöra slidan. Flytningar består av sekret från slidans och livmoderhalsens slemhinnor och av celler som lossnat från slemhinnorna på grund av att de hela tiden förnyas. Baciller som producerar mjölksyra utgör slidans dominerande bakteriestam, vilket leder till att normalt slidsekret är surt.

Kvinnliga könshormoner, särskilt östrogen, reglerar mängden slidsekret och dess konsistens, varför mängden flytningar varierar beroende på kvinnans ålder och fas i menstruationscykeln. I början av menstruationscykeln ökar mängden flytningar och är som störst i några dagar i mitten av cykeln före ovulationen, då rikligt med elastiskt och klart slem utsöndras från livmoderhalsen. I slutet av cykeln efter ovulationen minskar mängden sekret och det blir visköst. Under användning av p-piller minskar mängden flytningar vanligen. Under graviditet ökar mängden flytningar.

Ökade flytningar, klåda och sveda är vanliga symtom som kan förknippas med en infektion i underlivet eller slidan, men symtomen kan också bero på många andra orsaker. God intimhygien är viktigt, men överdriven tvätt och särskilt användning av tvål torkar ut huden och slemhinnorna. Parfymer och andra kemikalier samt tajta, skavande kläder och kontinuerlig användning av trosskydd kan orsaka symtomen. Långvarig användning av kombinerade p-piller kan torka ut slemhinnorna i slidan och underlivet. Kvinnor med atopisk hud har mera symtom i underlivet än andra. Också allergier och hudsjukdomar kan orsaka långvarig klåda i underlivet. Exempelvis vaginalkapslar eller salvor som används för behandling av symtomen kan orsaka kontaktallergi. Symtomen kan också bero på psykiska orsaker.

Egenvård

Om störande klåda och torrhet uppkommer, är det bra att först bedöma om tvättpraxis eller övrig praxis för behandling av underlivet behöver korrigeras. Klåda som beror på torr hud och torra slemhinnor kan vanligen lindras med insmörjning. För användning i underlivet rekommenderas tunna oljor som är avsedda för hudvård. Om symtomen inte går över inom 2–3 veckor efter att behandlingen inletts, kontakta vårdpersonal.

Om symtom på jästinfektion är tydliga och du känner till dem sedan tidigare, kan du använda receptfria läkemedel som kan köpas på apotek. Som primär behandling rekommenderas lokal behandling med vaginalkapsel i 1–3 dagar och vid behov med salva i underlivet i 1–2 veckor. Ett annat behandlingsalternativ är jästinfektionsläkemedlet flukonazol 150 mg som tas via munnen.

När behövs behandling?

Undersökningar behövs alltid om du har symtom som tyder på infektion, och särskilt om det finns orsak att misstänka en könssjukdom. Ytterligare undersökningar behövs också om det förutom flytningar förekommer blodiga flytningar, urineringsbesvär, buksmärta eller allmänna symtom.

Rikliga flytningar vars färg eller konsistens har förändrats eller som luktar illa och som kan förknippas med klåda eller sveda i underlivet tyder på infektion i slidan, vanligen jästinfektion. Om flytningarna är blodiga och även smärta i nedre delen av buken, urineringsbesvär, tätt urineringsbehov och sveda vid urinering samt extra blodiga flytningar förekommer som symtom, är det skäl att uppsöka vårdpersonal.

Förutom jästinfektion är också bakteriell vaginos en vanlig orsak till avvikande flytningar. Ett typiskt symtom på bakteriell vaginos är ökade, illaluktande, gråaktiga, jämna flytningar som också kan förknippas med klåda och slemhinneirritation. Bakteriell vaginos är inte egentligen en infektion utan en störning i slidans bakteriestam där mängden bakterier i slidan har ökat och den normala mjölksyrebakteriestammen har ersatts med anaeroba bakterier. Symtomatisk bakteriell vaginos behandlas med läkemedel som antingen tas via munnen eller appliceras lokalt.

Källor: Duodecim: Terveysportti, Lääkärin tietokanta

SHVS allmänläkare / 9.1.2019

Dina tjänster