Hoppa till verktygsfältet

Virus

Hiv är ett retrovirus som hör till gruppen lentivirus och orsakar människor förvärvat immunbristsyndrom eller aids som är en förkortning av engelskans acquired immunodeficiency syndrome.

Det finns flera stammar och undertyper av HI-virus, men hiv-1 och särskilt dess undertyp M är orsaken till den nu rådande globala epidemin eller pandemin. Andra typer av HI-virus har orsakat en del fall främst lokalt, såsom hiv-2 i Västafrika. När viruset har kommit in i kroppens celler blir det kvar där permanent och kan inte avlägsnas med den behandling som existerar idag.

Situationen i Finland

De första fallen av aids i Finland konstaterades i början av 1980-talet. De bekräftades vara orsakade av hiv-infektion med hjälp av konserverade blodprover år 1985, då ett diagnostiskt test togs i bruk. Fram till slutet av år 2018 hade hiv konstaterats hos 4 000 personer i Finland. År 2018 konstaterades 153 nya fall. Antalet är i stort sett detsamma som det genomsnittliga antalet under de senaste 10 åren. Majoriteten av de smittade har varit i åldern 20–59 år (topp bland 30–39-åringar).

År 2018 utgjorde andelen personer med utländsk härkomst drygt hälften av alla smittade (59 %). Av alla finländska smittor förekom över två tredjedelar hos män. I de fall där smittsättet var känt var det sex i åtta fall av tio. Under de senaste åren var smitta två gånger vanligare bland dem som hade sex med det motsatta könet än bland dem som hade sex med samma kön. Två tredjedelar av smittorna hade fåtts utanför Finland. Länderna där flest smittor hade fåtts var Thailand, Ryssland och Estland precis som under de föregående åren. Drygt hälften av alla fall som diagnostiserades i Finland konstaterades i huvudstadsregionen.

Under de senaste åtta åren har inte en enda av hiv-smittorna i Finland skett från mamma till barn eller via blodprodukter, och injektionsnarkotika har under denna period orsakat smitta endast i fyra fall.

Smittvägar

Viruset smittar inte genom frisk hud och inte heller smitta genom slemhinnor är vanligt. Hiv smittar inte vid vanligt umgänge, via mat, handberöring, kramar, kyssar eller från omgivningen när man bor med en hiv-positiv person. Smittor har inte heller konstaterats i skolor, daghem eller motionshobbyer. Smitta sker endast om en hiv-positiv persons blod eller sperma kommer in i en annan persons vävnader eller ett öppet sår. Bett- och rivskador eller stötar i motionshobbyer har inte konstaterats ha orsakat smittor.

Könsumgänge är det överlägset vanligaste sättet att få en hiv-infektion i både Finland och alla andra länder. Efter sex är det näst vanligaste smittsättet smitta via blodiga instrument vid injektion av narkotika. I dessa fall kan användning av blodiga instrument orsaka epidemier i missbrukarkretsar.

Förebyggande av smitta

Sex och blodiga injektioner

Säker sex är viktigast för att undvika smitta, och användning av kondom är en central del av detta. Kondom skyddar samtidigt mot andra könssjukdomar. Kyssar utgör ingen smittorisk.

Det är viktigt att personer som använder injektionsnarkotika ser till att alltid skaffa och använda rena instrument och aldrig dela nålar med andra.

Akupunktion, tatuering eller piercing som utförs av ett professionellt företag har inte konstaterats medföra någon risk för virussmittor via blod. Däremot har piercingar och tatueringar som gjorts hemma, bland kompisar och särskilt i fängelser lett till smittor. Företag som erbjuder tatueringar och piercingar måste ha ett säkerhetsdokument som krävs i konsumentsäkerhetslagen och kontrolleras av myndigheter. Kunder kan kräva att få information om detta.

När behövs undersökningar?

Trots att den ”mest typiska” hiv-positiva personen i Finland är en man i åldern 25–45 från huvudstadsregionen som haft oskyddat sex med en tillfällig partner gäller hiv-risken alla som har sex och den beror på det egna sexualbeteendet. I Finland har alla rätt att få göra ett hiv-test inom den offentliga vården utan att uppge sin identitet eller orsaken till testet.

Laboratorieundersökningar; konstaterade och uteslutande av smitta

Hiv-infektion konstateras med ett laboratorietest (EIA-test) som identifierar både virusets strukturer (antigener) och antikroppar i blodet. Efter en smitta tar det några veckor innan viruset dyker upp i blodet och särskilt innan antikroppar bildas.

Tester börjar visa infektionen redan 2–3 veckor efter smittan, och majoriteten av alla infektioner kan konstateras inom 6 veckor. Om resultatet då är negativt, kan smitta uteslutas definitivt tre månader efter exponeringen för smittan. Trots att testet är exakt nästan till hundra procent, görs ännu ett kontrolltest (s.k. immunoblot-test) på positiva prover. Om du vill göra ett hiv-test, kontakta vårdpersonal för att få en laboratorieremiss.

Källor: Duodecim: Terveysportti, Lääkärin tietokanta

SHVS allmänläkare / 9.1.2019

Dina tjänster