Hoppa till verktygsfältet

Herpes på könsorganen är oftast en infektion som orsakas av Herpes simplex 2 (HSV-2)-viruset som smittar vid sex, men nuförtiden är upp till en tredjedel av smittorna orsakade av Herpes simplex 1 (HSV-1). En herpesinfektion i munnen kan smitta till partners könsorgan vid oralsex. Cirka 20 % av alla finländare har fått en HSV-2-smitta, men endast en liten andel har symtom. Herpes simplex-viruset blir kvar dolt i en nervknuta efter en smitta.

Symtom

Herpessymtom uppkommer i genomsnitt 4–14 dygn efter en smitta. De första symtomen är sveda och klåda i underlivet, och därefter bildas blåsor på könsorganen. Blåsfasen övergår i en sårfas och därefter följer en skorvfas. Den första herpesinfektionen är vanligen kraftigare och förknippas ofta med urineringssvårigheter. Allmänna symtom kan vara feber, huvudvärk och muskelvärk. Symtomen pågår i 2–3 veckor. Den första herpessmittan kan också vara symtomfri.

Herpes återkommer hos cirka 80 % av alla som har haft en första herpesinfektion (primärherpes). Vid återfall av herpesinfektion förekommer vanligen inga allmänna symtom. De första symtomen består av klåda och sveda, och därefter bildas blåsor och sår som ofta förekommer endast på ena sidan. Symtomen lindras inom cirka en vecka. Återfall kan bryta ut efter fysisk eller psykisk stress, hos kvinnor ofta i samband med menstruationen.

Diagnos av sjukdomen

Diagnosen kan ställas utgående från blåsor och sår som syns i underlivet under den akuta fasen. Därmed behövs oftast ingen laboratoriediagnostik, men du ska kontakta vårdpersonal för att bekräfta diagnosen. I oklara fall, när långvarig läkemedelsbehandling av herpes övervägs och under graviditet ska diagnosen helst bekräftas. Herpes simplex-virus kan påvisas direkt utgående från en blåsa eller ett färskt sår genom odling eller kopiering av nukleinsyra (PCR-metod). Båda metoderna skiljer mellan HSV-typerna 1 och 2. Antikropptester av blodet kan användas för att konstatera HSV-1- och HSV-2-antikroppspositivitet, d.v.s. att patienten bär på viruset, men inte var smittan finns.

När behövs behandling?

Virusläkemedel kan lindra symtomen och minska smittorisken. Om symtomen är lindriga, lönar det sig inte att använda virusläkemedel. Om symtomen är svåra, lönar det sig att uppsöka läkare.

På marknaden finns tre herpesläkemedel som tas via munnen: aciklovir, dess derivat valaciklovir och famciklovir. Skillnaden mellan läkemedlen är doseringsintervallet och priset. Vid den första herpesinfektionen (primärherpes) förkortar läkemedelsbehandling virusets utsöndringstid, minskar smärtan och påskyndar läkningen. Återfall av herpesinfektion ska behandlas redan när symtomen uppkommer. Behandlingen motsvarar behandlingen vid den första infektionen men är kortare. Behandling kan påskynda läkningen. Virusläkemedelssalva som appliceras lokalt kan användas på en enskild blåsa.

Om herpes återkommer ofta, övervägs förebyggande behandling med aciklovir. Behandlingen pågår länge, minst 6 månader. Inget läkemedel som existerar idag kan dock helt avlägsna viruset från nervknutorna.

Förebyggande

Viruset smittar särskilt i symtomfasen, och smittorisken från man till kvinna är högre än från kvinna till man. Smittorisk finns förutom vid slidsamlag även vid anal- och oralsex. Hälften av smittorna överförs dock via en symtomfri partner eller en partner som inte känner till sin smitta. Användning av kondom minskar risken för genitalherpessmitta betydligt men ger inte ett fullständigt skydd mot smitta. Viruset smittar inte genom en kondom, men skyddet en kondom ger är inte fullständigt, eftersom viruset kan överföras också från hud- och slemhinneområden utanför kondomen. Vid tillfälliga sexuella förbindelser lönar det sig alltid att använda kondom, eftersom herpes kan smitta också under den symtomfria fasen. Munherpes kan smitta till könsorganen via oralsex.

Källor: Duodecim: Terveysportti, Lääkärin tietokanta

SHVS allmänläkare / 9.1.2019

Dina tjänster