Hoppa till verktygsfältet
Vänligen notera avvikande öppettider på skärtorsdagen den 28.3.2024 och under påskhelgen 29.3–1.4.2024. Läs mer

ADHD (attention deficit hyperactivity disorder), det vill säga uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet, är en utvecklingsrelaterad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som uppkommer i barndomen. Huvudsymtomen är problem med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet.

Sporadisk förekomst av dessa symtom är vanligt, men vid ADHD är symtomen ofta förekommande och långvariga, och därtill försämrar de funktionsförmågan. Symtomen kan också innefatta problem med den exekutiva förmågan samt svårigheter att kontrollera känslor och beteende.

ADHD börjar inte i ungdomen eller i vuxen ålder, utan diagnosen ADHD förutsätter att problematiska symtom har förekommit redan i tidig barndom. Om symtomen uppkommer först under puberteten eller i vuxen ålder orsakas de sannolikt av något annat. ADHD förekommer hos cirka 2–4 % av den vuxna befolkningen.

Hur diagnosticeras en utvecklingsrelaterad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning?

Diagnosen utvecklingsrelaterad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan ställas i vuxen ålder endast om dokumenterade symtom har förekommit sedan lågstadieåldern och dessa orsakar betydande problem på olika livsområden. Därför innefattar utredningarna insamling av information om barndomen från en förälder eller annan vårdnadshavare samt från dokument från skolan, elevvården och hälso- och sjukvården.

En omfattande utredning av personens symtom, livssituation och funktionsförmåga görs. Informationen som samlas in omfattar bland annat:

  • funktionsförmåga och förekomsten av symtom i olika situationer
  • mentalt och fysiskt hälsotillstånd
  • användning av berusningsmedel
  • utvecklingsbakgrund och
  • andra symtomrelaterade faktorer.

I differentialdiagnostiken ska andra sjukdomar och störningar övervägas som möjliga orsaker till symtomen. Koncentrationen kan försämras märkbart av problem såsom trauman, epilepsi, inlärningssvårigheter, sömnbrist, sömnapné, depression, ångest, bipolär sjukdom, psykossjukdom, emotionellt instabilt personlighetssyndrom eller riklig användning av berusningsmedel.

Många av dessa kan förekomma samtidigt med ADHD. Andra orsaker till symtomen måste behandlas innan en eventuell utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning kan utredas på ett tillförlitligt sätt.

När borde du bli undersökt?

Det är utmanande att diagnosticera utvecklingsrelaterade neuropsykiatriska funktions­nedsättningar i vuxen ålder. Drag av dessa funktionsnedsättningar förekommer hos många människor, men för att kunna ställa en diagnos krävs att givna symtomkluster bekräftas och diagnostiska kriterier uppfylls.

Lindriga neuropsykiatriska symtom kräver inte nödvändigtvis en diagnos om funktionsförmågan är god, behandling inte behövs eller om egenvård är tillräckligt.

Om du misstänker att du har en utvecklingsrelaterad uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (ADHD) och inte har fått en diagnos i barndomen är det bra om du du talar med dina föräldrar innan du bokar tid för utredning. De kan berätta hurdana symtom du hade i barndomen. Tillsammans kan ni börja samla in en del av den preliminära information som behövs för utredningen.

Användbara informationskällor är till exempel:

  • skolbetyg, särskilt muntliga bedömningar som gjorts i grundskolans lägre klasser, kontakthäften samt en eventuell skolmognadsbedömning
  • rapporter från elevvården, psykologiska utvärderingar, utredningar av inlärningssvårigheter
  • journaler från mödra- och barnrådgivningen, skolhälsovården eller andra enheter (bland annat familjerådgivningen eller psykiatriska vårdenheter)

Om du redan genomgår utredningar på annat håll kan det vara värt att överväga att slutföra utredningarna vid din nuvarande vårdenhet.

Testa först egenvårdstips

Innan du bokar tid för en neuropsykiatrisk utredning, gå igenom listan nedan och bedöm hur väl följande påståenden passar in på ditt liv:

  • Min dagsrytm är relativt regelbunden. Jag studerar och jobbar med måtta, jag ser till att jag hinner återhämta mig och sover 7–8 timmar per natt.
  • Jag äter regelbundet och tillräckligt. Jag äter frukost, lunch, middag och mellanmål.
  • Motion är en del av mitt liv. Daglig vardagsmotion och några pass ansträngande motion per vecka hjälper mig att slappna av och hantera stress.
  • Jag har gått igenom mina studievanor: jag rensar bort överflödiga stimuli, koncentrerar mig på en sak i taget och avsätter tid för att studera ostört.
  • Jag använder inte droger och dricker inte stora mängder alkohol.
  • Tiden jag använder på smarta enheter, internet och spel är måttlig.

Symtomen på ADT och ADHD påminner om varandra

ADT (attention deficit trait) är en självförvållad koncentrationsstörning som påminner om den nedsatta koncentrationsförmågan hos personer med ADHD. ADT är inte en neurobiologisk störning eller en medicinsk diagnos, utan vem som helst kan upptäcka detta problem hos sig själv.

ADT uppkommer när hjärnan under en längre tid vänjer sig vid att hoppa mellan olika stimuli och fortsätter med det även när det inte behövs. Det är som om hjärnan hela tiden är i ett alarmtillstånd. Typiskt för personer med ADT är att de ständigt avbryter sig själva.

ADT blir alltmer vanligt på grund av vår livsstil. Ständig användning av smarta enheter försämrar vår förmåga att koncentrera oss. Ljud från telefonen, e-post och sociala medier avbryter ständigt vårt arbete.

Vi kan predisponera oss för ADT om vi

  • inte vilar tillräckligt
  • konstant försöker göra för många saker samtidigt
  • hoppar från en uppgift till annan och måste avbryta det vi håller på med.

Det är dock inte fråga om ett permanent tillstånd, utan något vi kan vänja oss av med. Vi kan öva upp vår koncentrationsförmåga.

SHVS psykiater / 14.3.2022