Hoppa till verktygsfältet
Tyvärr är vår bedömning av vårdbehovet överbelastad, och en del av serviceformulären i webbtjänsten Self är tillfälligt otillgängliga. Om formuläret du behöver är ur bruk, ber vi dig att kontakta oss per telefon. Vi beklagar eventuella besvär.

Herpes på könsorganen orsakas vanligen av Herpes simplex-virus, typ 2 (HSV-2). En femtedel av alla smittor orsakas av HSV-1-virus. Åtminstone 20 % av alla vuxna bär på HSV-2. Största delen är symtomfria. Herpes simplex-viruset blir kvar dolt i en nervknuta efter en smitta och infektionen kan återkomma senare.

Symtom

Den första smittan ger vanligen få eller inga symtom. På infektionsstället bildas inom 2–14 dagar en grupp kliande, svidande och ömma, klara blåsor som spricker inom timmar eller 1–2 dagar efter att de bildats. På blåsbottnarna bildas skorv och infektionsspåren försvinner inom 2–4 veckor utan ärr. Ibland kan den första smittan också ge kraftiga symtom. Då kan infektionen förknippas med feber, huvudvärk, muskelvärk, förstorade ljumskknutor och urinrörsinfektion.

Herpesviruset blir kvar dolt i nervkärnan i ryggmärgen. Viruset aktiveras slumpmässigt och överförs via nerven till könsorganens slemhinnor, stjärten, korsryggen eller låret och bildar en typisk svidande grupp blåsor. Allmänna symtom förekommer sällan. Som sällsynta symtom förekommer bland annat urinrörsinfektion om blåsorna finns på urinröret, nervvärk i nervområdet i fråga och erythema multiforme-utslag efter herpesaktiveringen. Hos en stor del av alla bärare av HSV-2 förblir viruset symtomfritt. Hos andra aktiveras det av okänd orsak upp till mer än 10 gånger om året.

Diagnos av sjukdomen

I typiska fall är diagnosen lätt att ställa utgående från sjukdomens kliniska bild. I osäkra fall tas ett pinnprov på blåsan eller såret för att kunna påvisa viruset genom odling, antigenpåvisning eller polymeraskedjereaktion (PCR-metod). Ett blodprov kan endast visa om en person har fått en HSV-1- eller HSV-2-smitta.

Egenvård

På apotek säljs salvor som innehåller aciklovir och penciklovir för behandling av munherpes. Det finns inga bevis på att de skulle ha effekt på herpes på könsorganen. De kan förkorta längden av en återkommande herpesinfektion, men de hindrar inte återfall.

När behövs behandling?

Läkarhjälp behövs

  • om symtomen på herpes i könsorganen är kraftiga eller förknippas med urineringssvårigheter
  • om herpesinfektionen återkommer ofta, d.v.s. 6 gånger eller oftare under ett år
  • om återkommande infektioner pågår länge eller orsakar mycket smärta.

Förebyggande

Herpes på könsorganen smittar särskilt i symtomfasen, men också en symtomfri partner eller en partner som inte känner till sin smitta kan överföra den. I herpesinfektionens blåsfas är det skäl att avhålla sig från samlag tills blåsbottnarna har torkat ut. Viruset smittar inte genom en kondom, men skyddet en kondom ger är inte fullständigt, eftersom viruset kan överföras också från hud- och slemhinneområden utanför kondomen. Vid tillfälliga sexuella förbindelser lönar det sig alltid att använda kondom, eftersom herpes kan smitta också under den symtomfria fasen. Munherpes kan smitta till könsorganen via oralsex.

Ofta återkommande herpes på könsorganen kan i 80–90 % av fallen hållas borta med aciklovir-, valaciklovir- eller famciklovirbehandling som tas kontinuerligt via munnen och även i de resterande fallen förekommer symtom endast sällan och i lindrig form. Läkemedlen är inte skadliga ens vid långvarig användning. De kan dock inte avlägsna viruset som döljer sig i nervcellen. Den förebyggande behandlingen pågår vanligen från sex månader till två år.

Källor: Duodecim: Terveysportti, Lääkärin tietokanta

SHVS allmänläkare / 29.3.2022

Dina tjänster

Tidsbeställning
Tidsbeställning