Förra helgen gav jag en intervju till tidningen Kaleva. Artikeln fick en färgstark rubrik, där jag uppmuntrade studerande att bilda familj. Den underliggande frågan som ställdes i artikeln var om det kan finnas ett samband mellan studerandes psykiska ohälsa och den låga nativiteten. En intressant fråga.
Vi bör akta oss för att alltför snabbt sätta likhetstecken mellan dessa två omständigheter. Det här är en samhällelig fråga men också en fråga som är högst personlig och känslig. Det finns inga enkla eller entydiga svar på någondera av dem.
Det vi däremot vet, på basis av forskning och statistik, är att
- Förekomsten av lindriga och medelsvåra psykiska problem har ökat bland studerande. Ångestsyndrom är en av de vanligaste diagnoserna som ställs av SHVS. Våra tjänster är mycket efterfrågade, och vi är måna om att erbjuda dem – till varje studerande som behöver dem. Vi ser också att våra tjänster inom mental hälsa hjälper ett stort antal studerande och därmed också stöder deras studieförmåga.
- Två av tre högskolestuderande hoppas få barn i framtiden, män i något högre grad än kvinnor. Bland kvinnor har önskan att få barn minskat de senaste åren. De studerande upplever bland annat att den ekonomiska situationen, oro över den egna orken och en känsla av otillräckligt stöd från samhället utgör hinder för att bilda familj (Den nationella hälso- och välfärdsundersökningen av högskolestuderande [KOTT] 2024).
- Omkring en femtedel av de studerande har familj: 11 % av universitetsstuderande och 25 % av yrkeshögskolestuderande (undersökningen Eurostudent 2022).
Påfrestningarna som de studerande upplever är stora och mångskiftande. Kraven som studierna medför, oro över världsläget, samhällssituationen och klimatet, den ekonomiska situationen och sysselsättningsläget, pressen att jämföra det egna livet med det man ser på sociala medier – för att bara nämna några exempel. Ensamhet och social fobi är också vanliga teman som lyfts upp på SHVS mottagningar.
Samtidigt är det lika sant att många studerande lyckligtvis har det riktigt bra.
Något som kanske gäller alla är ändå att det vore bra om verkligheten omkring oss kunde ingjuta betydligt mer framtidstro i våra unga vuxna, eftersom denna tro för tillfället prövas.
I denna situation väcker tal om att bilda familj eller en oro i samhället över den låga nativiteten nödvändigtvis inget gensvar hos unga vuxna som studerar. Varken SHVS eller jag personligen vill lägga sten på de studerandes redan tunga börda med den här frågan. I stället vill vi finnas där för de studerande, inte bara genom att ta hand om deras allmänna och psykiska hälsa, utan också genom att erbjuda högklassiga tjänster inom sexuell hälsa. Som en del av detta uppdrag hjälper SHVS studerande också i frågor som gäller fertilitet.
Vi vet alla att födelsetalen på 2020-talet är historiskt låga och att åldern när finländarna får sitt första barn fortsätter att stiga. Jag vill gärna väcka diskussion om huruvida det för närvarande ens på riktigt är möjligt för unga vuxna i Finland att uppfylla sin dröm om att bilda familj vid den tidpunkt i livet när chansen att lyckas är störst, sett ur hälsosynvinkel och biologisk synvinkel. Är situationen uppmuntrande för 20–30-åriga finländare som funderar på att bilda familj, med tanke på ekonomin, sysselsättningen, bostadssituationen, avsaknaden av stödnätverk och det omgivande samhället som helhet? Jag tror vi alla vet svaret: nej, det är den inte.
En utredning som forskningsprofessor Anna Rotkirch gjorde på uppdrag av statsrådet 2021 visar också att finländarnas reproduktiva hälsa och kunskaper om fertilitet lämnar mycket övrigt att önska. Vi måste stödja människor på deras vägar till föräldraskap, i olika familjeformer, eller likaså i deras önskan att förbli barnfria. Det måste vara vårt mål att alla som önskar få barn vet var de ska söka och vid behov få hjälp i dessa frågor. I planeringen av denna livsväg kan också SHVS vara en av dem som erbjuder hjälp och stöd.
Rapporten konstaterar och rekommenderar:
”Även om medellivslängden har ökat har tidsperioden när man föder och uppfostrar barn förkortats och infaller nu mellan 25 och 39 års ålder för de flesta finländare. Denna nya tidslinje i livet kräver att vi lär barn, unga och unga vuxna nya färdigheter när det gäller familjeplanering.”
Samtidigt är det lika viktigt att komma ihåg att det är väldigt många faktorer som spelar in här. Inklusive känsliga livssituationer. Som studerande själva har konstaterat kan till exempel låga inkomster, oro över den egna orken eller en upplevelse av otillräckligt stöd från samhället stå i vägen för deras drömmar om att få barn. Deras oro måste tas på allvar.