Celiaki

Celiaki är en sjukdom som kommer sig av att tunntarmens slemhinna skadas av gluten, som finns i spannmålsprodukter (t.ex. vete, korn och råg). På grund av detta störs tarmens normala upptagning av näring, vilket så småningom leder till olika slags bristtillstånd och därigenom oftast vidare till symptom. Man vet inte hur vanlig celiaki egentligen är. På basis av aktuell forskning är förekomsten av celiaki hos befolkningen runt 1 procent.

Symptom

De mest typiska celiakisymtomen är kronisk diarré, magproblem, avmagring och anemi. Celiaki kan också upptäckas då läkaren misstänker störningar i näringsupptagningen. Förutom redan nämnda symptom kan också tandskador, symptom i lederna eller neurologiska symptom förekomma. Vidare förekommer också s.k. hudceliaki, vars typiska symptom är klåda och eksem bestående av små blåsor på armbågarna, knäna och skinkorna.

Diagnos

Då man utreder möjligheten till celiaki börjar man oftast med laboratorieundersökningar, på basis av vilka man lättare kan bedöma behovet av vidare undersökningar. Den slutliga celiakidiagnosen fastställs genom att undersöka en provbit som tagits från tunntarmen. Vid hudceliaki tar man också en provbit från huden. Då man utreder celiaki brukar man oftast inte använda diet på prov, men detta kan också förekomma vid vissa undantagsfall.

Kan man förhindra celiaki? Borde man låta sig undersökas för säkerhets skull?

Man kan inte på något sätt förhindra att celiaki bryter ut. Man vet inte heller om det skulle löna sig att sålla hela befolkningen för att hitta symptomfria celiakipatienter eller patienter med mycket lite symptom. Risken att insjukna i celiaki är i medeltal klart större för patienter med s.k. autoimmunsjukdomar ( t.ex. typ 1 diabetes, sköldkörtelsjukdomar, Sjögrens syndrom och fläckvis förekommande skallighet.) Enligt nuvarande uppfattning är det på plats att testa dessa patientgrupper för celiaki. Om en nära släkting har celiaki ökar det också sjukdomsrisken.

Behandling

Den viktigaste behandlingen för celiaki är en glutenfri diet, som gör att tunntarmens skadade slemhinna oftast repar sig och näringsupptagningen normaliseras. Dietbehandlingen är livslång. En glutenfri diet är något dyrare än en "normaldiet". FPA betalar stöd för ökade de kostnader som specialdieten ger upphov till. Den behandlande läkaren avgör hur en celiakipatient skall följas upp.

Man bör inte börja följa en glutenfri diet på egen hand, utan fastställd celiakidiagnos. Under dieten normaliseras de förändringar som celiakin förorsakat både i tunntarmen och i blodprov, och efter ett tag går det inte att fastställa diagnosen. Då kan det förbli osäkert om det faktiskt är nödvändigt att följa en strikt diet för resten av livet.

Avviker man från celiakidieten kan tunntarmen skadas, vilket inte bara kan förvärra syntomen utan också öka risken för cancer i tunntarmen. Därför är det mycket viktigt att följa dieten.

ML Emma Virkki

Källor: Käypä hoito - suositus (Duodecim) YKT (Duodecim)