Övervikt/Fetma

Övervikt definieras oftast med hjälp av kroppsmasseindex (BMI), som räknas fram på följande sätt:
vikt i kg / (längd i m) ²

Underviktig     mindre än 18,5 kg/m²
Normalviktig   18,5-25 kg/m²
Överviktig   mer än 25 kg/m²
     
Lindrig fetma   25-30 kg/m²
Måttlig fetma   30-35 kg/m²
Svår fetma   35-40 kg/m²
Sjuklig fetma   mer än 40 kg/m²


Fettet kan vara fördelat i kroppen på olika sätt. Särskilt farligt är det fett som lagras på de inre organen; inälvsfettet. Det påverkar ämnesomsättningen, stör leverns funktion och gör att kroppen utsätts för många förändringar som sammantagna ger ökad risk för uppkomst av metabola syndromet (MBS). Det är känt att metabola syndromet ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Vid screening för MBS mäter man midjemåttet. Midjemåttet innebär inte i sig ett kriterium eller en diagnos, utan utgör endast ett grovt riktgivande mått. Hos män ligger det ideala midjemåttet under 90 cm, och hos kvinnor under 80 cm.

Utbredning och betydelse

Fetma och de sjukdomar som orsakas av fetma ökar i hela världen och i samtliga åldersgrupper. I takt med att ett utvecklingsland utvecklas blir befolkningen allt fetare. Även de fetmarelaterade sjukdomarna ökar. Som orsak till att fetman ökar anges förutom genetisk benägenhet även så kallade västerländska levnadsvanor. Med tiden har de individer inom mänskligheten "sållats fram" som kunnat utnyttja maten effektivast. Nuförtiden rör vi oss inte så mycket, medan det finns gott om mat - och gott om fet mat.

Drygt 30 % av alla finländare över 55 år har ett kroppsmasseindex på mer än 30 kg/m2. Bland kvinnor över 55 år har 36 % ett midjemått på mer än 90 cm, bland männen har 46 % ett midjemått på över 100 cm (Fetma hos vuxna, Gängse vård-rekommendationer 2002). Förekomsten av fetma bland barn och ungdomar har fördubblats under de senaste 20 åren (Fetma hos barn, Gängse vård-rekommendationer). Fetma hos ungdomar är ur sjukdomssynpunkt allvarligare än fetma hos vuxna. Fetma "upprepar sig" ofta. Grovt generaliserat kan man säga att överviktiga ungdomar väljer en partner som liknar dem själva, och de osunda levnadsvanorna överförs till nästa generation när barnen kommer!

Det lönar sig att förebygga och behandla fetma eftersom fetma ökar benägenheten att få andra sjukdomar, som t.ex.:

  • artros, svullnad och värk i benen, gikt 
  • sömnapné, snarkning, astma
  • hormonrubbningar (bl.a. menstruationsrubbningar, ofrivillig barnlöshet)
  • vissa typer av cancer (tjocktarms-, njur-, bröst- och livmodercancer)
  • gallsten, fettlever
  • metabola syndromet, typ 2-diabetes, fettomsättningsrubbningar
  • blodtryckssjukdom, kranskärlssjukdom, stroke  

Behandling

Att behandla fetma anses allmänt som svårare än att förebygga fetma. Fetma ökar risken för att få andra sjukdomar, vars utvecklingsförlopp kan bromsas upp eller till och med hejdas genom viktminskning. Att bromsa viktökningen kan ibland räcka som målsättning; ur hälsosynpunkt rekommenderas dock oftast en viktminskning på 5-10 %. Då kan mängden inälvsfett minska med så mycket som 20-40 %. Efter en viktminskning är det angeläget med viktkontroll, eftersom benägenheten att gå upp i vikt kvarstår.

En hälsosam kost innehåller endast lite hårt animaliskt fett och salt men rikligt med fiber. Någon specialdiet behövs inte. Det räcker med även små förändringar i levnadsvanorna, men som man kan hålla fast vid i princip livet ut.

Regelbunden motion ger effektivare ämnesomsättning. Uthållighetsträning sänker blodtrycket, förbättrar blodfettsvärdena, ger bättre humör etc. Rekommendationen är cirka 30 minuters träning helst varje dag. Det är inte nödvändigt med hårdträning, utan det räcker med vardagsmotion. Träningen behöver inte heller ske i ett svep, utan kan bestå av flera kortare motionspass. Är man överviktig bör man ta det försiktigt i början med sådan motion som innebär belastning på leder (höfter, knä och nacke).

Hjälp med att ändra sina levnadsvanor kan man få via hälso- och sjukvården, såväl individuellt som i grupp. Även psykiska faktorer bör beaktas. Bantning är inte någon bra behandling för en deprimerad överviktig person, men om depressionen är lindrig kan motion ändå vara till stor hjälp.

Även om det för det mesta är lönlöst med olika specialdieter kan det i undantagsfall ändå vara motiverat att t.ex. hålla VLCD-diet (very low calory diet). Detta gäller exempelvis inför en led- eller bukoperation eller då det finns behov av ökad medicinering. En sådan diet sker i allmänhet enligt en uppgjord plan och under hälsovårdares överinseende. Det kan också uppstå biverkningar (t.ex. gallsten).

Svår fetma behandlas ibland med läkemedel, i sällsynta specialfall även med operation.

Artikeln är skriven av
Liisa Sorakivi, specialistläkare inom allmänmedicin
4.9.2007


Nyckelord: Övervikt, Fetma