Typ 1-diabetes

Sjukdomen debuterar ofta i yngre åldrar - före 40 års ålder - och innebär att kroppens försvarssystem angriper bukspottkörtelns celler och förstör dem (s.k. autoimmun sjukdom). Vid typ 1-diabetes förstörs de insulinbildande beta-cellerna i en process som troligtvis utlösts av en virussjukdom. Diabetes är inte en direkt ärftlig sjukdom, men vår arvsmassa (våra gener) har betydelse för vår benägenhet att insjukna i typ 1-diabetes.

Sjukdomen behandlas med insulin. Behandlingen ges nuförtiden i form av multipla injektioner eller via insulinpump. Injektionsbehandlingen innebär att behovet av basalt insulin tillgodoses genom 1-2 injektioner med långtidsverkande insulin. Inför varje måltid injiceras snabbverkande insulin, där dosen baseras på mängden kolhydrater som måltiden uppskattas innehålla. En insulinpump doserar små mängder snabbverkande insulin under huden dygnet runt. På så sätt tillgodoses behovet av basalt insulin. Vid måltiderna injiceras en separat extrados (bolus) som baseras på den uppskattade kolhydratmängden.

En stor del av ansvaret för behandlingen ligger på diabetikern själv. Behandlingen kräver ingående kunskaper samt ett omfattande stöd från den behandlande vårdinrättning. Medicineringsinstrument och insulin tillhandahålls gratis. Apoteket tar ut en liten avgift för insulinet beroende på vilken typ av insulin det rör sig om.

Förhöjt blodsocker under flera år gör att ådrorna blir stela. Diabetikern måste därför se till att cirkulationsorganen hålls i bra skick. Det är bra att motionera regelbundet. En hälsosam kost hjälper till att hålla vikten under kontroll. Även rökning ger stela ådror och bör undvikas.

Vid uppföljningskontroller undersöks hur diabetikern mår, resultaten från hemkontrollerna, kroppsvikt, blodtryck och injiceringsställenas kondition. Dessutom mäts HbA1c, dvs. sockerhemoglobin. Detta värde ger information om den genomsnittliga sockerbalansen under 1-3 månader före själva mätningen.

En gång om året görs en grundligare läkarundersökning, och blodprov för screening tas. För att tidigt kunna upptäcka eventuella följdsjukdomar undersöks ögonbottnarna med 1-2 års mellanrum, och en gång om året testas för äggvita i urinen (mikroalbumin) och benens kondition undersöks. Med några års mellanrum görs screening även för andra autoimmuna sjukdomar, t.ex. sköldkörtelsjukdomar och celiaki. På grund av den ökade infektionsrisken är det bra att även satsa på egenvård vad gäller mun- och fotvård. Årlig vaccinering mot influensa rekommenderas.

Hälsovårdare på SHVS-hälsostationerna kan ge upplysningar om hur behandlingen av typ 1-diabetes är organiserad på din ort. På vissa SHVS-hälsostationer finns det möjlighet att vid behov få hjälp av psykolog, näringsterapeut och fysioterapeut.

Stödgruppsverksamhet bedrivs av lokala diabetesföreningar. Vid Diabetescentrum i Tammerfors anordnas s.k. anpassningsträningskurser som finansieras av FPA. Till ansökan ska ett B-utlåtande från din läkare bifogas. Körkortsintyg för diabetiker utfärdas av behandlande läkare.

 

4.9.2007
Artikeln är skriven av Liisa Sorakivi, specialistläkare inom allmänmedicin

Ytterligare upplysningar: