Panikstörning

Symtom | Hur panikstörningen uppkommer | Behandling

Under de senaste åren har det talats mycket om panikstörning. Som sjukdom med namn är panikstörningen relativt ny, i Finland började man diagnostisera den först i början på 1980- talet. På basen av symtomen hör panikstörningen ändå tydligt till gruppen ångeststörningar och som sådan har man länge känt till den.

Symtom

Med panikstörning menar man ett väldigt starkt tillstånd av ångest som uppstår plötsligt. Ångesten kommer utan förvarningar eller uppenbarliga och vettiga orsaker, som en blixt från bar himmel, ”out of the blue”. Känslan av rädsla är stark och intensiv, vilket gett upphov till benämningen ”panik”. Den omfattar också stark dödsångest, rädsla för att bli galen och för att mista kontrollen.Känslan under en panikångestattack är nästan förlamande hemsk. Om anfallet upprepar sig talar man om panikstörning.

Fastän känslan av rädsla i princip är helt psykologisk, den existerar bara i sinnet på patienten, blir den ändå problematisk eftersom den har en känslig och rak kontakt med kroppsliga reaktioner. En stark panikångest verkar nämligen hetsande på nervsystemets funktion: hjärtat börjar slå kraftigare, personen börjar skaka och svettas, händerna darrar, andningen försvåras och man har en känsla av att inte få luft, man upplever andnöd, yrsel och illamående.

De känslor som det autonoma nervsystemet förmedlar under ångesten är så starka och obehagliga att personen blir rädd för dem. Detta har två följder.

Fastän rädslan inte står i någon rimlig proportion till situationen där ångesten första gången uppkommit, blir den ändå lätt ihopkopplad med denna situation. Senare kan en liknande situation eller en liknande retning som man upplevt i situationen orsaka ett nytt anfall. Människor som upplevt ett panikanfall börjar lätt undvika sådana platser som kan utlösa ett anfall. T. ex biografer, föreläsningssalar och bussar är de vanligaste platser som undviks. Ett annat problem som hänger ihop med den nära kopplingen mellan ångest, rädsla och nervfunktionerna är rädslan i sig själv kan försvaga nervsystemet och blotta det för pankångesten. Själva rädslan för anfall kan alltså sedan utlösa ett nytt anfall.

Det leder lätt till en ond cirkel av upprepade anfall som förvärrar tillståndet. De upprepade anfallen och de obehagliga kroppssensationerna och rädslan förorsakar sedan som tilläggssymtom ångest och depression. Också andra sorters rädslor som t. ex social fobi eller rädsla för allmänna platser är vanliga inom panikstörningen.

Hur panikstörningen uppkommer

Panikstörningens viktigaste kännetecken är att den kommer helt oväntat, som en blixt från klar himmel. Det verkar ändå finnas någon sorts koppling till den aktuella livssituationen. Många människor har före anfallet haft ett stressande skede i sitt liv, t.ex. en lång period av arbete eller studier. Ibland kan anfallet komma just när en sådan lång period har lättat. Andra har haft stora förändringar i sitt liv, t.ex. flyttat hemifrån, till en annan ort eller ett annat land. Människorelationer kan också öka på stressfaktorerna som orsakar ångest, fast man inte egentligen är medveten om det. Sådana fall kan vara förlovning, giftermål, födsel, att göra slut med flick-/pojkvän osv.

Benägenhet för panikstörning verkar också i någon mån vara ärftlig. Det har konstaterats att panikstörning förekommer mer än normalt i närfamiljen hos personer som lider av störningen. Man vet också att vissa beteendemodeller och rektioner till en del kommer från det "sociala arvet" – när man bor i familj, under samma tak, så lär man sig att uppleva och reagera på samma sätt. I undersökningarna har man å andra sidan även hittat tecken på att det vid panikstörning kan finnas också biologiska arvsfaktorer med i spelet.

Fastän panikanfallet är skrämmande är det i allmänhet inte farligt, man dör inte av det, man blir inte heller ”galen” eller tappar kontrollen. Panikanfallet går också över snabbt, anfallen vara oftast från någon minut till 15 minuter, fast ibland kan det räcka upp till en halv timme. Enstaka panikanfall är förhållandevis vanliga. Man har beräknat att upp till 10 - 30 % av alla människor någon gång under sitt liv har haft en sådan här attack.

STUDERANDE OCH PANIKSTÖRNING

Studerandenas livssituation är mycket mottaglig för panikstörning. I undersökningar har det konstaterats att störningen ofta uppkommer i slutet av ungdomen eller i början av vuxenlivet, just under den tiden man studerar. Studerandens livssituation med sina stora förändringar är också annars är en period kriskänslig. Man flyttar hemifrån, börjar sitt eget liv, studierna pressar, problem i parförhållandet, att klara sig bland sina jämlikar o.s.v. är alla faktorer som djupt i sinnet kan skapa och hopa motstridiga krav och spänningar som gör studeranden osäker, spänd och ångestfylld. När man till det här lägger till en eventuell liten ärftlig mottaglighet och ett passande tillfälle (vars ångestskapande potential man vanligen inte ens kan förutse) finns redan förutsättningarna för en panikattack.  

Det är panikstörningens följesymtom som gör den problematisk, och därför något som man måste ta på allvar. Efter att de upprepade anfallen gått över kan man ändå fortsätta känna en stark rädsla, som kan leda till att man undviker vissa situationer, man är rädd för sociala situationer, man blir deprimerad och isolerad. Det är därför man borde söka professionell hjälp (läkare, hälsovårdare, psykolog), om panikanfallen fortsätter.

Behandling

Nu för tiden kan man behandla panikstörningen bra och lindra ångesten hos människor som lider av den. De mest centrala behandlingsformerna är medicinering förenat med psykoterapeutisk behandling.

Panikstörningen har vissa drag som gör egenvård svår. Eftersom anfallen ofta kommer utan förvarning kan det åtminstone i början vara svårt att förbereda sig för dem. Anfallen är också så känslomässigt straka att nästan all psykisk energi går åt till att stå ut med rädslan, ångesten och skräcken och komma över dem.

Ett annat besvärligt drag har att göra med panikstörningarnas psykologiska innehåll och bakgrundsfaktorer. Man kan tänka att anfallen berättar om eventuella inre konflikter, dolda källor till ångest, obearbetad ilska, rädslor och besvikelser. Problemet är då att eftersom man är omedveten om dem är de inte lätta att se, och då är det inte mycket som man själv kan göra åt dem. I detta fall behövs det ofta någon utomstående som man kan försöka reda upp dessa saker med.

Panikstörningen eller i alla fall ett nyss upplevt anfall kan ha en koppling till den nuvarande, stressande livssituationen. Då kan man försöka stanna upp och fundera över vilka faktorer som styr ens liv just nu Många medel och metoder som används för att kontrollera stress kan säkert vara till hjälp med att försöka få ett bättre grepp om det egna livet.

  • Fundera över vilka arbetes/studiestressmoment som för tillfället finns i ditt liv.
  • Hurudana krav ställer du på dig själv?
  • Vilka krav ställer andra på dig (hemma, högskola, arbetsplats)?
  • Kan du säga nej, eller tar du på dig alla uppgifter som ingen annan vill ha?
  • Vilar du tillräckligt?
  • Har du möjlighet till fritidssysselsättningar, kan du slappna av, ha det roligt med dina vänner?
  • Har du hobbyer som motvikt till arbete och studier, rör du på dig tillräckligt?

Minns ändå: Om panikanfallen fortsätter och du inte får dem under kontroll, sök professionell hjälp. Man kan behandla panikstörningen.

OBS! Fast man ofta pratar om olika störningar på ett allmänt plan är ändå varje människas problem väldigt individuella, och orsakerna ligger i envars livshistoria. Därför bör man se symtomen och problemen i relation till den hjälpsökandes egen bakgrund och livssituation. Därför bör också behandlingen planeras individuellt för varje person. Det finns många mediciner som utvecklas för mentalvård, och även olika former av psykoterapi. Man kan tillsammans med en professionellt utbildad person fundera över vilken behandlingsform som passar en bäst.

Artikeln skrevs av
Rådgivande psykolog Lauri Yli-Pohja

Sökord enligt ämnesområde
mental, psykisk