När döden överraskar

Råd för Den vars nära släkting eller vän har avlidit 

Den här sidan är gjord för att hjälpa anhöriga och personer som plötsligt förlorat en närastående människa. Ett plötsligt dödsfall kan förorsakas av en olycka, självmord, en brottslig våldhandling eller av naturliga orsaker (infarkt, hjärnblödning etc.). Här finns information om de egna psykiska reaktionerna och råd hur man skall bemöta dem.

När vi får veta att en närastående människa plötsligt och oväntat har avlidit, känns den här nyheten overklig. Man har svårt att tro det. Det här är människans sätt att skydda sig mot sådan information som hon inte kan bearbeta direkt - psyket behöver tid att anpassa sig till tanken. Ibland förvånar man sig över att ett sådant chockbudskap inte medför någon reaktion. Man känner sig bara tom och avdomnad. Det här kan medföra en sorts skuldkänsla: "En människa som stått mig nära har dött och det känns ingenstans hos mig". Detta är en mycket typisk chockreaktion.

Stegvis börjar det här hemska budskapet förvandlas till verklighet i vårt sinne, och det är då som förlustens verkliga känslor och tankar tränger igenom: chock, sorg, saknad, nedstämdhet, tomhet, desperation. Tankarna fylls av frågor (varför?) och minnen.

Tankarna koncentreras lätt på det orättvisa i det som inträffat, man söker någon som är skyldig till det, man känner sig själv skyldig och bitter. Det uppstår lätt en rädsla för framtiden, och man blir rädd att förlora också andra närastående människor. En vanlig känsloreaktion är också hat och ilska för att döden lämnade den sörjande i saknad och ensam att försöka klara sig.

Typiska följdreaktioner i sådana här situationer är ofta minnesförlust och koncentrationssvårigheter. Även sömnlöshet och sömnstörningar är vanliga, samtidigt som tröttheten och behovet av sömn växer. Andra följdreaktioner kan vara irritation, otålighet och missnöjdhet. Händelsen kan leda till att man börjar grubbla på livets värden. Typiskt är också att man går igenom det egna livet i minnen och fantasier.

Alla ovannämnda reaktioner är helt normala reaktioner på en onormal situation. De visar att en psykisk anpassning till det inträffade pågår. Dessa anpassningsreaktioner pågår olika länge hos olika personer och de varierar i intensitet. Några reagerar mycket kraftig, andra mindre.

Till slut några enkla råd som kan vara till nytta. Dela din sorg, dina tankar och dina känslor med andra människor. Undvik att vara ensam.

Försök inte förtränga de tankar, minnen och känslor som de första veckorna efter en närastående människas bortgång för med sig, utan bearbeta dem i dina tankar och prata om dem så mycket som möjligt. Prata inte bara om det som har hänt, utan också om det du tänkte och kände när dödsfallet inträffade och därefter. Det gör ingenting fast du tycker att du upprepar samma sak om och om igen. Försök bevara så många av dina normala livsrutiner som möjligt.

Ett viktigt sätt att snabbare komma över förlusten av en närastående människa är att grundligt diskutera igenom det inträffade med dem som var närvarande när det hände, med anhöriga och med vänner. Det gäller att bearbeta fakta, tankar och känslor de närmaste dagarna efter det inträffade. För att ett sådant här psykologiskt diskussionstillfälle skall kunna arrangeras, bör du så fort som möjligt ta kontakt med mentalvårdsavdelningens tidsbeställning hos SHVS. Berätta vad som har hänt och ge dina kontaktuppgifter så att du kan kontaktas möjligast snabbt för att arrangera ett diskussionstillfälle.

Sorg är en långvarig process som kräver tålamod, såväl av den sörjande själv, som av hennes medmänniskor. Vanligtvis är det första året det svåraste, eftersom det hela tiden för med sig situationer som påminner om förlusten. Det är ändå viktigt att kunna släppa greppet om det förflutna och kunna fortsätta sitt eget liv.

Artikeln skrevs av
Rådgivningspsykolog Salli Saari