Typ 2-diabetes

Vad är det för sjukdom?

Typ 2-diabetes är en multifaktoriell sjukdom med rubbningar i insulinets effekt i kroppen (insulinresistens) och nedsatt insulinproduktion i bukspottkörteln (insulinbrist) som typiska komponenter. 70-80 % av dem som insjuknar i typ 2-diabetes har även metabola syndromet.

Typ 2-diabetikerna utgör 80-90 % av samtliga diabetiker. Cirka 250 000 finländare har fått diagnosen typ 2-diabetes, men uppskattningsvis finns det ytterligare 250 000 personer i Finland som har denna sjukdom utan att veta om det.

Antalet insjuknade ökar snabbt i hela världen. Orsaken till detta anses vara att de som har genetisk benägenhet för denna sjukdom nuförtiden löper större risk än tidigare att faktiskt utveckla sjukdomen. Våra levnadsvanor har förändrats; vi rör oss allt mindre i vardagen och det är lätt att få tag på mat som man blir fet av.

Vilka är symtomen?

Sjukdomsutbrottet föregås av flera år utan symtom, då blodsockernivån dock redan är förhöjd. Typ 2- diabetiker uppvisar sällan sådana typiska diabetessymtom som törst, ökad urinproduktion, avmagring etc. Infektionskänslighet kan vara ett symtom, och den förhöjda blodsockernivån kan orsaka trötthet och även depression. Under den symtomfria fasen har även faktorer som ger ökad risk för kärlsjukdom möjlighet att verka i blodkärlen. Hos cirka en femtedel av dem som får diagnosen typ 2-diabetes upptäcker man således redan vid diagnostillfället även någon av de följdsjukdomar som förknippas med diabetes (ögonbottenförändringar, rubbningar i njurarnas funktion, funktionsrubbningar i nerverna eller kranskärlssjukdom).

Hur påvisas typ 2-diabetes?

Det är viktigt att sjukdomen upptäcks tidigt, bl.a. för att minska risken för följdsjukdomar. Se www.diabetes.fi (risktest). Faktorer som innebär ökad risk att få typ 2-diabetes är att diabetes finns i släkten, hög ålder, övervikt, för lite motion och att man tidigare haft graviditetsdiabetes. Den som får mer än 15 poäng i risktestet bör enligt nu gällande rekommendationer genomgå ett sockerbelastningstest, som innebär att man mäter fasteblodsockret, och sedan mäts blodsockret igen 2 timmar efter att man druckit en sockerlösning. På så sätt fångar man upp inte bara typ 2-diabetiker, utan även dem som har en sockeromsättningsrubbning som förstadium till diabetes (förhöjt fastesocker eller nedsatt sockertolerans).

 

fastesocker

värde 2 timmar senare

normalt

under 6 mmol/l

under 7,8 mmol/l

förhöjt fastesocker

6,1–6,9 mmol/l

under 7,8 mmol/l

försämrad sockertolerans

under 7 mmol/l

7,8–11 mmol/l

typ 2-diabetes

över 7 mmol/l

över 11 mmol/l

Hur behandlas typ 2-diabetes?

Behandlingen består i första hand av att man tar itu med orsakerna till sjukdomen. Målsättningen är en viktminskning på 5 (-10) % och regelbunden motion. Att sluta röka är också viktigt, eftersom såväl rökning som diabetes skadar artärerna. En bra kost ur diabetessynpunkt innehåller endast lite salt och animaliskt fett men rikligt med fiber. Det viktiga är att motionen sker regelbundet; vilken form den sker i etc. spelar mindre roll.

När diagnosen är klar rekommenderar man nuförtiden ofta även att medicinering inleds som ett komplement till ändrade levnadsvanor. Sjukdomen är progredierande till sin karaktär och medicineringen måste trappas upp med tiden. Vid behov ökas tablettmedicineringen och senare, när sjukdomen har pågått en längre tid, måste behandlingen ofta utökas med insulin. Diabetikern kontrollerar själv sin blodsockernivå, såväl fastesockret som nivån efter måltid (efter 2 timmar). Diabetikern bär själv ett stort ansvar för sin egenvård. Hälso- och sjukvårdens uppgift är att utgöra ett stöd i egenvården och att ge råd. Behandlingens mål och metoder bestäms gemensamt. Eftersom de ämnesomsättningsförändringar (metabola förändringar) som hör samman med diabetes ger ökad risk för skadliga artärförändringar måste man som diabetiker eftersträva en effektiv behandling av samtliga riskfaktorer för kärlsjukdomar. Detta innebär ofta behandling med läkemedel för att förebygga blodpropp i kranskärlen, blodtrycksmedicinering och läkemedelsbehandling för förhöjda kolesterolvärden.

Behandlingens mål:

Fastesocker på 4–6 mmol/l

-          efter måltid under 8 mmol/l

HbA1c (sockerhemoglobin som ett mått på den långsiktiga sockerbalansen) under 6–6,5 %

-          vid insulinbehandling under 7–7,5 %

Blodtryck under 130/80

LDL-kolesterolet (det "dåliga" kolesterolet) under 2,5 mmol/l

-          under 1,8 mmol/l om även kranskärlssjukdom konstaterats

 

Kontroller

Sockerbalansen (sockerhemoglobin HbA1c) och resultatet från de kontroller som utförs av diabetikern själv samt allmäntillstånd, vikt och blodtryck kontrolleras av mottagningssköterska med 3-6 månaders mellanrum.

Vid en årlig läkarundersökning tas andra laboratorieprover, bl.a. mikroalbuminhalt i urinen. Ögonbottnarna undersöks med 2-3 års mellanrum. Regelbundna kontroller med avseende på följdsjukdomar inleds så snart diagnosen har ställts.

Prognos

De nya behandlingsrekommendationerna innebär att behandlingsmålen har skärpts. I Finland försöker man följa de allmänt accepterade och evidensbaserade behandlingsrekommendationerna, de s.k. Gängse vård-rekommendationerna. Sjukdomen behandlas bäst genom förebyggande åtgärder och genom att man fångar upp de personer som befinner sig i riskzonen. Ändrade levnadsvanor kan på ett märkbart sätt förebygga typ 2-diabetes och senare även påverka sjukdomsförloppet. Det är viktigt med en målinriktad behandling; sjukdomens framskridande bromsas och risken för följdsjukdomar minskar. Om följdsjukdomar uppkommer innebär detta försämrat allmäntillstånd för patienten och kraftigt ökade vårdkostnader.

 

22.10.2007
Artikeln är skriven av Liisa Sorakivi, specialistläkare inom allmänmedicin

 

Ytterligare upplysningar: