Plack på tänderna

Vad är plack? | Vilka följder har plack? | Varför och hur avlägsnas plack?

Vad är plack?

Plack bildas när bakterierna i munnen får samlas på tandytan.

På ytan av rengjorda tänder bildar proteinerna i saliven en slags hinna, s.k. pellikel, som erbjuder vissa bakterier i munnen (streptokocker och actinomyces) goda ytor att fästa på. Detta bereder i sin tur en grund för andra bakterietyper i munnen att fästa på. Bakteriemängden ökar snabbt, och efter en tid bildas en organiserad bakteriekoloni (biofilm) på tandytan. Denna biofilm kallas plack. Bakterierna i placken utsöndrar ett ämne som skyddar dem från kroppens immunförsvar. Man har uppskattat att 1 milligram (ett tusendelsgram) plack innehåller hundra miljoner bakterieceller.

Vilka följder har plack?

Tandsjukdomar, såsom tandköttsinflammation (gingivit) (se Tandköttsinflammation (gingivit)), hål i tänderna (karies) (se Karies (hål i tänderna)) och tandlossning (parodontit) (se Tandlossning (parodontit)), är vanligen orsakade av bakteriebiofilmen som bildas på tandytan. Också plack som samlas på ytan av ett tandimplantat är en hälsorisk för vävnaden kring implantatet.

Plackens sammansättning beror på var i tanduppsättningen den finns och på de lokala tandsjukdomarna. Karies är förknippat med plack som innehåller syraproducerande bakterier som också trivs i sura förhållanden: mutans streptokocker förekommer särskilt ymnigt i fårorna på tändernas tuggytor och på tändernas kontaktytor, medan laktobakterierna trivs särskilt väl i djupa karieshärdar. Gammal plack i tandköttskanten och under tandköttet ger goda tillväxtförutsättningar för anaeroba bakterier som trivs i syrefattiga förhållanden. En del av dessa bakterier kan orsaka tandlossning.

Varför och hur avlägsnas plack?

Tandytan förnyas inte och rengörs därmed inte av sig själv på samma sätt som slemhinnorna eller huden. Från dessa ytor avlägsnas mikrober kontinuerligt i takt med att cellytan fjällar. För att placken som fastnar på tandytan ska lossna, måste den avlägsnas mekaniskt, d.v.s. genom tandborstning och rengöring av tandmellanrummen.

Tänderna ska borstas regelbundet två gånger dagligen (morgon och kväll) med fluortandkräm som förstärker emaljen och gör den mera motståndskraftig mot sura ämnen. Numera rekommenderas användning av elektrisk tandborste eftersom rengöringseffekten är god, men tänderna kan också borstas med en vanlig, mjuk tandborste. Vid tandborstning är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid borstningsvinkeln (cirka 45°). Då trycks nämligen tandborstens yttersta strån mot tandköttskanten som därigenom också blir ren. En tandborste rengör dock inte tandmellanrummen, och därför måste de rengöras med tandtråd, tandpetare eller mellanrumsborstar. Tandläkaren eller munhygienisten hjälper vid val av lämpligt hjälpmedel.

För att kontrollera rengöringsresultatet hemma kan man ibland göra en plackinfärgning. För detta behövs plackinfärgningstabletter som säljs på apoteket. Först borstar man tänderna, sedan tuggar man infärgningstabletten och sköljer munnen. De ställen på tandytan som färgats klarröda visar var plack finns. Plackinfärgning hjälper till att hitta ställena i tanduppsättningen där egenvården av tänderna borde förbättras. För ytterligare information om rengöring av tänderna, se Rengöring av tänderna.

Om placken blir kvar på tandytan länge, bildar mineralerna i saliven och vätskan i tandfickorna småningom tandsten av placken (se Tandsten).

Artikeln är skriven:
Eija Könönen, specialisttandläkare i klinisk tandvård
Lääkarboken Duodecim
11.5.2012


Nyckelord: Plack