Svalginflammation förorsakad av mononukleos

Mononukleos (”kissing disease” eller körtelfeber) är en sjukdom förorsakad av det så kallade Epstein-Barr-viruset. Symtomen på sjukdomen hos ungdomar och unga vuxna är feber, svalginflammation, förstorade lymfkörtlar och mjälte och mera sällan leverinflammation eller andra allvarliga infektioner.

Under barndomen genomgår en stor del av barnen mononukleos helt symtomfritt, de smittas alltså av viruset utan symtom, eller med klart lindrigare symtom än hos ungdomar. En genomgången virusinfektion med eller utan symtom kan ge symtom senare, eller virus kan utsöndras i saliven helt symtomfritt.

En ung vuxen får i typiska fall mononukleos via salivkontakt (därav benämningen kissing disease) av en person som någon gång antingen har haft sjukdomen eller har fått en symtomfri smitta. Personen kan då föra smittan vidare fast han eller hon själv är symtomfri. Av fullvuxna har cirka 70 procent i sitt blod tecken på att de har fått mononukleosviruset, men bara en liten del vet att de har haft symtomatisk mononukleos.

Man kan i sjukdomens begynnelseskede lätt förväxla mononukleos med halsfluss – svalget är svullet och har ofta beläggningar. Mononukleos kan konstateras med ett virustest på ett blodprov, och dessutom förändras de vita blodcellerna på ett typiskt sätt. Förändringarna försvinner då symtomen går över. Mononukleos ger i typiska fall långvariga symtom – ibland flera veckor – och det finns ingen specifik läkemedelsbehandlig för sjukdomen. Personer med mononukleos ska inte använda paracetamol (t.ex. Panadol, Para-Tabs, Panacod) mot feber eller värk, eftersom dessa läkemedel belastar levern. Också naturpreparat ska undvikas. P-piller får tas.


Nyckelord: Svalginflammation, Mononukleos